Östersunds Tekniska handbok

Har du synpunkter?

Vi tar gärna emot synpunkter på handbokens innehåll och uppbyggnad.

Regnväxtbäddar

Regnväxtbäddar (kan även kallas för biofilter, raingardens eller växtbäddar) är planteringsytor dit dagvatten kan ledas. Huvudsyftet med regnväxtbäddar är att rena smutsigt dagvatten, dels via infiltration och dels via upptag av föroreningar i växter. Rätt utformning och val av filtermaterial är avgörande för att regnväxtbädden ska rena dagvattnet. Genom att låta dagvattnet infiltrera uppnås en avskiljning av partikulära och lösta föroreningar innan dagvattnet transporteras vidare. Regnväxtbäddar omhändertar främst mindre regn men ger även en viss flödesutjämning vid kraftigare regn.

Regnväxtbäddar är estetiskt tilltalande och kan integreras i både nya och befintliga stadsmiljöer där de bidrar till grönska, biologisk mångfald och ekosystemtjänster. Dagvattnet kan även synliggöras på ett enkelt sätt. Regnväxtbäddar kan implementeras i många olika miljöer, exempelvis på gårdsplaner, torg och intill vägar. Regnväxtbäddar kan antingen göras nedsänkta eller upphöjda, vilket gör att de går att tillskapa på en redan hårdgjord yta. Vid nedsänkt regnväxtbädd kan ytligt avrinnande dagvatten rinna ner dit.

Vinterförhållanden kan påverka reningen till viss del men överlag fungerar regnväxtbäddar även i kallare klimat.

Illustration

Några aspekter som anses viktiga är att erosionsskydd läggs vid inlopp till regnväxtbädden. Om regnväxtbädden är nedsänkt jämfört med omkringliggande marknivåer kan en ytlig avrinning ske dit. Bräddfunktionen (kupolbrunn i Figur 4) bör vara upphöjd så att funktionen på regnväxtbädden optimeras. Se Figur 4 för illustration av nedsänkt regnväxtbädd. 

Nedsänkt regnväxtbädds utformning

Figur 4. Illustrerad bild över nedsänkt regnväxtbädds utformning.

  • För- och nackdelar med regnväxtbäddar
    • Fördelar med regnväxtbäddar är att de har en hög reningskapacitet, kan implementeras i många olika typer av områden samt bidrar med grönska. De bidrar även till flödesutjämning.
    • Nackdelen är att mer regelbunden skötsel behövs, exempelvis bevattning vid torka, skötsel av växtligheten samt rensning av sediment. Regnväxtbäddar är mindre lämpliga åtgärder för omhändertagande av dagvatten från kraftigare regn.

  • Utformning

    Varje område där en regnväxtbädd kan bli aktuell har sina platsspecifika förutsättningar såsom önskad vegetation (örter, gräs, buskar eller träd), omgivande jordlager (lera eller genomsläpplig mark), läge, tillrinning till regnväxtbädden och marknivåer. Det går inte att ge exakta rekommendationer för hur regnväxtbädden ska utformas eftersom alla områden har sina speciella förutsättningar. Regnväxtbäddar är dessutom en flexibel konstruktion med mycket stor variation på utformning. De tekniska aspekterna i avsnittet Infiltrerbara ytor ska därför ses som generella. 

  • Tekniska aspekter att tänka på för regnväxtbäddens utformning
    • Dimensioneras utifrån föroreningshalt samt mängden vatten som kommer ledas hit. 
    • Rimligt totalt djup i en regnväxtbädd är ca 1 m beroende på bland annat växtval.
    • En upphöjd bräddfunktion gör det möjligt att skapa en vattenvolym ovanpå jorden, vilket bidrar till flödesutjämning.
    • Erosionsskydd bör finnas vid inloppet till regnväxtbädden.
    • Översta jordlagret består av finare material. I vissa fall kan samma fillermaterial som till svackdiken användas.
    • Undre jordlager består av grövre, mer infiltrerbart material.
    • Om dräneringsfunktion installeras bör den anläggas en bit ovanför botten för att undvika att regnväxtbädden torkar ut helt.
    • Kan utföras antingen med öppen eller stängd botten.
    • Växter som väljs bör främst klara tillfällig torka, tillfällig vattenmättnad samt klara vinterförhållanden.
    • Vid torrperioder kan bevattning behövas.
    • Gödsling av regnväxtbädd ska undvikas.
    • Luftningsbrunn kan behövas, framförallt i samband med trädplantering.
    • Kan uppföras antingen som upphöjd växtlåda eller nedsänkt i marknivå.
    • Där det är möjligt bör ytlig avrinning ske till regnväxtbädden. Exempelvis genom att utkastare leds till upphöjd regnväxtbädd eller att hinder så som kantsten inte används runt en nedsänkt regnväxtbädd, se Figur 4.
    • Om kantsten är nödvändig kan intag ske via brunnar, då ska dessa förses med sandfång.
    • Viktigt att planera lutning på omkringliggande ytor för att optimera vattenflödet in i nedsänkt regnväxtbädd.
    • Kan utformas med försedimenterande funktion som underlättar skötsel.